Artikel ur Kristianstadsbladet:

En polishund kräver extrajobb
Publicerad: 17 november 2008, 01:15

KRISTIANSTAD
En polishund kräver mycket extrajobb. Därför vill inte fler ta sig an uppdraget, tror hundföraren Magnus Rengman. Själv känner han sig ibland närmare schäfern Sam än kollegorna.

Sam följer oss med sina bruna ögon, lugnt, stadigt. Han väntar på att Magnus Rengman ska komma tillbaka till bilen och berätta vad de ska göra. När Magnus Rengman öppnar buren och kränger på honom munkorg och polisväst står han stilla, men så fort han får sitt kommando flyger han iväg mot dungen.

Strax hörs ett högt skall. Han har hittat något. Det är en jacka. Innan han ska spåra den försvunna personen får han lite belöning, en stunds lek med favoritleksaken, en vältuggad boll.

Men så fort han får på sig den långa linan börjar allvaret igen. Snabbt följer han spåret och hittar gummibiten som ska föreställa den försvunna personen.

Många uppdrag
De har jobbat ihop i fyra och ett halvt år nu. Magnus Rengman åkte med en hundförare när han började arbeta som polis i Eskilstuna för tio år sedan.

Han hade själv alltid haft hund och tyckte att hundförarjobbet verkade intressant, men insåg att det krävde mycket arbete.

2001 kom han till Malmö och fortsatte att vara bisittare till en hundförare.

Intresset växte och han sökte grundutbildningen.

- Hundförare får vara mitt i smeten. Det är något utöver det vardagliga. Man får fånga tjuvar och bovar.

Polishundarna används i en rad sammanhang. De söker spår från villainbrott, de hittar gods och brytverktyg som tjuvar har gömt eller slängt längs vägen, de finner försvunna personer genom att söka av stora områden, även i mörker och de kan hålla ordning på stora folksamlingar vid fotbollsmatcher eller demonstrationer.

- En hund motsvarar tio till femton polismän. Folk är rädda och har respekt för hundarna. Därför är det lättare att flytta ett gäng med två-tre hundar, säger Magnus Rengman.

Mycket extrajobb
Sam, som egentligen heter Janalands Samwise, vet vad han ska göra. När han får tag i klockan som Magnus Rengman just kastat in bland löven skäller han inte utan markerar tyst, för att de inte ska bli upptäckta av inbrottstjuvar eller andra som vill fly.

För att bli så samspelta krävs mycket träning. En arbetsdag i veckan går till träning, men det räcker inte. Dessutom är Magnus Rengman ute och motionerar honom två timmar om dagen och tränar ytterligare lite till. Som kompensation för extraarbetet och utgifter för mat till exempel får han 500 kronors tillägg på lönen.

- Den tiden vi lägger ner får vi aldrig betalt för, men vi måste lägga ner tid för att hunden ska bli bra. Jag tror inte att folk är beredda att offra den tiden.

Därför tror han att det är svårt att rekrytera nya hundförare. I dag finns sex hundförare och ett hundbefäl i Kristianstad. Hundarna används framför allt på kvällar och nätter. Tack vare sitt känsliga luktsinne spårar de lika bra i mörker som i dagsljus.

Känner varandra väl
Det är just sinnena som gör hundarna till bra medarbetare. Samtidigt reagerar de kraftigare än andra hundar på allt som sticker ut från det normala. Magnus Rengman var tveksam till hur det skulle gå att ha Sam hemma, inte minst när dottern föddes för ett år sedan, men det har gått bra.

- Många säger att de inte kan tro att han är polishund. Han slappnar av mer hemma.

En bra polishund tycker han ska vara lugn och stabil och vilja jobba. Sam är nästan outtröttlig. När Magnus Rengman lägger in armskyddet i bilen efter dagens övning tittar Sam fortfarande hoppfullt på honom.

De känner varandra bra efter att ha levt och jobbat tillsammans i flera år. Den enes humör påverkar den andre. Ibland kan Magnus Rengman känna sig närmare Sam än en kollega han inte jobbat så mycket med tidigare.

Den senaste tiden har flera inbrott kunnat klaras upp tack vare hundpatrullerna. På Kulltorp jagade hundarna in två villatjuvar i det område som polismännen hade omringat, så att de kunde gripas.

- Det leder i sin tur till att andra brott kan redas upp. Och många gånger är folk så tacksamma. Det är roligt.